Förra veckan var jag i jönköping, jag och nora tog en tripp till borås för att kika på nellys outlet. Besviken gick jag där ifrån med ett par skor och en grillpanna!

Man hör ofta av andra "mina föräldrar är världs bäst", och jag kan inget annat än att säga detsamma om mina. De har ställt upp så mycket för mig, speciellt min fina mamma som höll ett leende trots sin systers bortgång. Jag är så glad, de har stått för vartenda litet öre och med mig som dotter som måste ha två par studentklänningar, flera par olika skor osv osv kan det inte varit billigt, sen att jag fick en studentresa och fickpengar till resan är ju bara plus i kanten och inte nog med det, allt jag fick på själva studentdagen. Älskar er mina fina.

Kan säga att jag hade en underbar kväll med mina klasskamrater och om jag idag skulle kunna spola tillbaka till den kvällen skulle jag gjort det med detsamma. Jag saknar de otroligt mycket, vi kom alla närmre varandra de sista året och det gjorde verkligen ont i hjärtat när låten det är över nu, men jag kommer ihåg alla dagar med dig med Gyllene Tider kom då sprack det till i hjärtat och så kom åskskuren ner för mina kinder. Älskade, älskade HR.

När jag var en liten plutt, och hade precis flyttat till Tibro längtade jag så efter att börja lekis. Det var lixom huvudpunkten i mitt liv, jag älskade det. Sedan började ettan och jag bara längtade till sexan, för då var det dags att byta skola,lärare och klass. Då jag började sexan, längtade jag till att sluta nian för att kunna gå på sista natten med gänget och återigen, börja ny skola, få nya lärare och helt enkelt byta stad, miljö.

Första dagen i första ring, kände jag "äntligen, det är ju bara tre år kvar" det var trots allt en början på de tre efterlängtade åren. Min bästa vän gick ut samma år, och jag var så avundsjuk för jag ville också ta studenten, men jag tänkte HÅLL UT två år kvar. Året i tvåan kändes så lååååångt och det tog aldrig slut, men på 365 dagars började vi tagga, ETT ÅR KVAR!! Vi skrek, vi sjöng och vi hade det så jävla bra men sen så insåg jag...shit detta är mitt sista sommarlov.... men vad gjorde det egentligen? ingenting,absolut ingenting!

Det kändes som om sommarlovet var slut på 0.2sekunder, äntligen.äntligen, var dagen kommen jag hade påbörjat mitt studentår. Studentmössan prövades och jag var så jääävla happy, 250 dagar kom och jag skrek,dansade och bankade mina händer gula och blåa för det var ju bara så lite dagar kvar. Praktiken kom, och den gick, det "stora" fackprovet var över och det var äntligen dags för studentresa. Helvete, (ursäkta mig) men vilken vecka det var !! Och sen var man återigen på hemmaplan, och dagen med D började närma sig MIN STUDENTDAG. Jag var så nervös, vilken bild hade mina föräldrar valt nudå? Jag kollade genom fönstren och där stod en hög med människor som väntade på att ivriga vitklädda / svartklädda studenter skulle springa ut...jag skrek med den lilla röst jag hade kvar, och kortegen den var helt amazing, helt klart det bästa under dagen. Och nu är det över, jag känner sån sorg för att ha lämnat mitt underbara HR bakom mig. Imorgon är det bal och det är sista gången jag ser vissa, på vem vet hur länge...

musiken dunkade ur högtalarna, och ja.. vi blev till och med tillsagda att sänka eftersom ljudet var så pass bra. vi hyrde nämligen en kille som brukar ha spelningar på ullevi så ljudet kunde vi absolut inte klaga på, och inte atmosfären på flaket heller.

Aldrig har jag varit så nervös i mitt liv, det var så mycket folk och jag var väldigt rädd för att råka snubbla som tur är så slapp jag den utskämmningen.

känslan är obeskrivlig, men dagen är äntligen kommen!! JAG TAR STUDENTEN IMORGON!