Jag har länge sett fram emot denna resa, länge ..allt för länge för att nu inte ens glädjas åt den. Jag har haft en tuff vecka, och när min mamma kommer behöva mig som mest så är inte hennes dotter där. Jag känner skuld, jag känner ångest och jag mår INTE bra av det här. Men jag tror inte min älskade moster hade velat att jag missar en once-in-a-life-time upplevelse. För det här är student, det är inte bröllop,inte dop, inte en födelsedag som man kan skjuta fram, utan det sker bara en gång. Jag kommer inte kunna koppla av ordentligt på denna resa, för jag vet att medans jag firar min student är troligtvis min mamma hemma gråtandes. Jag säger bara att livet är inte rättvist. Men jag ska försöka, för min egna skull och för mina vänners skull att vara glad och positiv. Jag älskar dig moster, och jag kommer sakna dig !!!

vila i frid, älskade du..